IPO SWEDEN
Nu läsarna är det dags för en historia, en hundförares egna berättelse om hur hunderiet började på riktigt.
Inom all sport och inom alla yrken börjar man som nybörjare, ingen är fullärd från födslen. Med detta menar jag med att ju mer träning du lägger ner och ju mer tid destu mer kommer du att se resultat. Ge ALDRIG upp.
Ha mål med din träning och ditt lärande, ta vara på kunskap och erfarenheter från dig själv och andra, är man osäker ska man alltid fråga någon som har kunskap och erfarenheter man själv inte har så slipper man tiden på att göra om allt :).. Trevlig Läsning
Peter Andreasson Berättar sin Historia:
Min första egna Dobermann, Attack, köpte jag genom en slump 1993. Han var då nio
månader gammal. Min tanke var att jag endast skulle ha honom som sällskapshund
samt träna lite lydnad. Den lilla kunskap jag då hade i lydnad fick jag genom
att gå en kurs på brukshundsklubben.
Det var under denna tid som jag fick upp ögonen för skydd. Jag kände direkt att detta var något som jag ville
satsa på, vilket dock skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. I början av 1990 talet var det nämligen bara elitens elit som fick träna svensk-skydd. Man var tvungen att först vara kvalificerad i lydnadselit, spårelit osv. Detta medförde med andra ord, att hunden var nästan för gammal innan man ens kunde börja träna skydd. Ovan medförde också att jag nästan gav upp dessa tankar. Vidare har det visat sig, efter många år, att det är ytters få som faktiskt tränar den sortens skydd i Sverige idag. utan det blir mer och mer IPO/BHP.
månader gammal. Min tanke var att jag endast skulle ha honom som sällskapshund
samt träna lite lydnad. Den lilla kunskap jag då hade i lydnad fick jag genom
att gå en kurs på brukshundsklubben.
Det var under denna tid som jag fick upp ögonen för skydd. Jag kände direkt att detta var något som jag ville
satsa på, vilket dock skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. I början av 1990 talet var det nämligen bara elitens elit som fick träna svensk-skydd. Man var tvungen att först vara kvalificerad i lydnadselit, spårelit osv. Detta medförde med andra ord, att hunden var nästan för gammal innan man ens kunde börja träna skydd. Ovan medförde också att jag nästan gav upp dessa tankar. Vidare har det visat sig, efter många år, att det är ytters få som faktiskt tränar den sortens skydd i Sverige idag. utan det blir mer och mer IPO/BHP.
Peter och Wobbster's Killing Attack
Lyckosamt nog flyttade jag nu till Norge där jag fick jobb som hundförare på ett vaktbolag. Här kunde jag träna upp Attack till tjänstehund samt lära mig oerhört mycket om skyddsträning. På den tiden tränade
vi tillsammans med den Norska polisen, vilket var mycket lärorikt då dessa hundförare och hundar faktiskt erfarit verkliga händelser. De har ju upplevt hur det är att t.ex. söka igenom byggnader och industriområden och kan därigenom dela med sig av vad man faktiskt bör tänka på vad gäller t.ex. den egna
säkerhet.
vi tillsammans med den Norska polisen, vilket var mycket lärorikt då dessa hundförare och hundar faktiskt erfarit verkliga händelser. De har ju upplevt hur det är att t.ex. söka igenom byggnader och industriområden och kan därigenom dela med sig av vad man faktiskt bör tänka på vad gäller t.ex. den egna
säkerhet.
På detta vaktbolag, som jag senare blev tränare för, 1995 hade vi 10 st. hundar av olika raser Schäfer/dobermann/Rottw/Malle(Rudi). Flera av dessa hundar sökte bättre än polisens egna, vilket resulterade i att vi fick hjälpa dem på en del uppdrag. Attack, min egen hund, var mycket duktig på
sök. Kunde inte han hitta brottslingen, fanns det ingen att hitta. Tyvärr var han inte lika bra på att bita, speciellt inte i skyddsarm. Däremot arbetade han mycket effektivt i reella situationer och jag kände att jag kunde lita på honom till hundra procent. När jag sedan slutade på vaktbolaget kände jag att jag
ville fortsätta att träna skydd. Detta var dock inte tillåtet för privatpersoner i Norge. Turligt nog infördes IPO bara något senare, vilket också blev godkänd för privatpersoner att träna. Då denna sport var ny i Norge fick jag tänka ut mycket själv vilket i sig har varit mycket lärorikt. Dock så fick jag mycket
hjälp på mitt första läger 1996 av figuranten Mikka Myyrä. Mikka, som är upplärd
till figurant i Belgien (8år), är mycket meriterad och har bl.a. tagit lagguld
på IPO-VM 1996. Av honom lärde jag mig mycket om just rasen Dobermann. Redan då
körde vi hund på det sätt som många gör än i dag. Jag är glad att jag fick med
mig den tidens träning för att i min kunskapsbank kunna ta fram den vid behov.
sök. Kunde inte han hitta brottslingen, fanns det ingen att hitta. Tyvärr var han inte lika bra på att bita, speciellt inte i skyddsarm. Däremot arbetade han mycket effektivt i reella situationer och jag kände att jag kunde lita på honom till hundra procent. När jag sedan slutade på vaktbolaget kände jag att jag
ville fortsätta att träna skydd. Detta var dock inte tillåtet för privatpersoner i Norge. Turligt nog infördes IPO bara något senare, vilket också blev godkänd för privatpersoner att träna. Då denna sport var ny i Norge fick jag tänka ut mycket själv vilket i sig har varit mycket lärorikt. Dock så fick jag mycket
hjälp på mitt första läger 1996 av figuranten Mikka Myyrä. Mikka, som är upplärd
till figurant i Belgien (8år), är mycket meriterad och har bl.a. tagit lagguld
på IPO-VM 1996. Av honom lärde jag mig mycket om just rasen Dobermann. Redan då
körde vi hund på det sätt som många gör än i dag. Jag är glad att jag fick med
mig den tidens träning för att i min kunskapsbank kunna ta fram den vid behov.
Figurant: Mikka
Hund: Briska's Palma
Förare: Peter Andreasson
Efter detta första
träningsläger med Mikka har det genom åren blivit flera, även med honom. Jag har bl.a. tränat för , Deckert från Belgien, G. Dildei från USA och Helmut Raiser från Tyskland. Och inte minst Robert Jönsson som har en känsla för hund som är få förunnat och som är en person som jag respekterar i allra högsta grad,
för den hundkunskap som han har delat med sig till mig.
träningsläger med Mikka har det genom åren blivit flera, även med honom. Jag har bl.a. tränat för , Deckert från Belgien, G. Dildei från USA och Helmut Raiser från Tyskland. Och inte minst Robert Jönsson som har en känsla för hund som är få förunnat och som är en person som jag respekterar i allra högsta grad,
för den hundkunskap som han har delat med sig till mig.
Dessa tränare, som har många års erfarenhet, har format mig till den
tränare/figurant jag är i dag. Robert Jönsson har som sagt en otrolig hundkänsla
och arbetar mycket med hundarnas mentalitet och han har ett vinnande sätt med
hög systematik i de olika faserna som till exempel
Drift/bevakning/kontroll/harmoni och av Helmut Raiser, som är en pedagogisk
tränare, lärde jag mig mycket om olika driftväxlingar samt i vilken ordning man
ska träna in bitfasen. Detta är något som jag genom åren har märkt att det
slarvas mycket med vilket resulterar i att man får backa ett steg och börja om.
Att träna in bett är inte det samma som att vifta med armen och få hunden att
bita. Med detta menar jag inte att jag är fullärd, tvärt om, ju mer jag lär mig
desto mer komplicerat blir det. Fast det är ju detta som gör sporten så
intressant. Det finns något nytt att lära sig hela tiden. Ett bra sätt att
anamma detta är att hela tiden ställa sig frågan, när man talar med någon som är
lärd. "vad är det som han/hon kan som jag kan dra nytta av". Många tror att
"mitt sätt" är det enda rätta. Om vi dock tittar på de hundar som har varit
bland de tio bästa på stora tävlingar, har dessa inte haft samma tränare eller
figuranter.
Men ok om någon tycker så, är det nog lätt att falla i den fällan och köra fast
i ett spår som inte leder annat än till att kila sig fast ordentligt, och där
man till slut och sist kör sönder hund efter hund för att man inte vill ändra
''system'' eller anpassa sig till hunden så gott kunskapen räcker till, det har
nog många fått erfara med uteblivna framgångar och några sönderkörda hundar. När
kunskapen och förståelsen för hund inträffar med tidens gång....så ändrar man
sig och får en aha upplevelse att hundsporten har förändrat sig i en oerhörd
fart framåt.... Och om man skall försöka hänga med utvecklingen :-) då gäller
det att ligga i och vara ödmjuk inför sin ide och kunskap. och hela tiden
försöka förädla sina ideér och tankar.
Själv har jag, under 18år
arbetat för att utveckla mitt träningssätt och håller hela tiden på med
utveckling och som träningsfigurant måste man ha förståelse för hundarnas olika
beteende,anlag, drifter och mentalitet. Lite har jag lyckats lärt mig :-) Jag
har kämpat i många år och förhoppningsvis kan jag få både mina egna hundar och
andras till stora tävlingar. Nu med facit i hand fick vi vad vi förtjänade. 2004
SM Guld och 2006 blev det WM-Guld för Dobermann med Briska's Palma's Son Black
Palma's Ipo. Nu är livet på topp......nöjd och belåten ( lyckades med andra
hundar gjorde jag åxå.
tränare/figurant jag är i dag. Robert Jönsson har som sagt en otrolig hundkänsla
och arbetar mycket med hundarnas mentalitet och han har ett vinnande sätt med
hög systematik i de olika faserna som till exempel
Drift/bevakning/kontroll/harmoni och av Helmut Raiser, som är en pedagogisk
tränare, lärde jag mig mycket om olika driftväxlingar samt i vilken ordning man
ska träna in bitfasen. Detta är något som jag genom åren har märkt att det
slarvas mycket med vilket resulterar i att man får backa ett steg och börja om.
Att träna in bett är inte det samma som att vifta med armen och få hunden att
bita. Med detta menar jag inte att jag är fullärd, tvärt om, ju mer jag lär mig
desto mer komplicerat blir det. Fast det är ju detta som gör sporten så
intressant. Det finns något nytt att lära sig hela tiden. Ett bra sätt att
anamma detta är att hela tiden ställa sig frågan, när man talar med någon som är
lärd. "vad är det som han/hon kan som jag kan dra nytta av". Många tror att
"mitt sätt" är det enda rätta. Om vi dock tittar på de hundar som har varit
bland de tio bästa på stora tävlingar, har dessa inte haft samma tränare eller
figuranter.
Men ok om någon tycker så, är det nog lätt att falla i den fällan och köra fast
i ett spår som inte leder annat än till att kila sig fast ordentligt, och där
man till slut och sist kör sönder hund efter hund för att man inte vill ändra
''system'' eller anpassa sig till hunden så gott kunskapen räcker till, det har
nog många fått erfara med uteblivna framgångar och några sönderkörda hundar. När
kunskapen och förståelsen för hund inträffar med tidens gång....så ändrar man
sig och får en aha upplevelse att hundsporten har förändrat sig i en oerhörd
fart framåt.... Och om man skall försöka hänga med utvecklingen :-) då gäller
det att ligga i och vara ödmjuk inför sin ide och kunskap. och hela tiden
försöka förädla sina ideér och tankar.
Själv har jag, under 18år
arbetat för att utveckla mitt träningssätt och håller hela tiden på med
utveckling och som träningsfigurant måste man ha förståelse för hundarnas olika
beteende,anlag, drifter och mentalitet. Lite har jag lyckats lärt mig :-) Jag
har kämpat i många år och förhoppningsvis kan jag få både mina egna hundar och
andras till stora tävlingar. Nu med facit i hand fick vi vad vi förtjänade. 2004
SM Guld och 2006 blev det WM-Guld för Dobermann med Briska's Palma's Son Black
Palma's Ipo. Nu är livet på topp......nöjd och belåten ( lyckades med andra
hundar gjorde jag åxå.
Briska's Ajax
Black Palma's IPO
Nu slutar ju inte mitt arbete för att jag vann ett VM guld och VM silver (lag) 2006 utan jag har hjälpt och tränat andra hundar till att erövra guld på Dobermann SM i IPO 2004 (egen hund), 2007,2008,2009 och ett ekipage till en 5' plats på Dobermann VM 2008 med verkligen riktiga 97poäng i skyddet som snuddade på en andra plats (det va nära de). Så många chanser har man inte i livet ...men det året gör challe sitt bästa VM i hans karriär enligt mig.
Under dom här tre åren har jag varit aktiv som IPO domare på mästerskap i Norge och Sverige samt Nordiska mästerskapen i Finland samt några cup tävlingar och vanliga bruksprov IPO/BHP. Samtidigt har jag tränat upp en ny hund som heter Briska's Ajax som nu blivit kvalad till IPO VM i Italien 2013. förövrigt så är Ajax en mycket krävande och rolig hund att träna och det gälleratt ha sinnena på topp.
Hoppas ni haft en trevlig lässtund. Peter Andreasson hittar ni på http://www.ipo-sweden.com
( Har tillstånd till alla bilder samt texten.)
// TeamMala
Kommentarer
Trackback
